Mörkret


Om ni skulle viska tyst för er själva vad som skulle göra
er mest glada just nu, vad skulle det vara?
Jag viskar tyst för mig själv “pussar och mjuka händer”.
Att längta efter något som kanske finns eller inte finns,
jag vet inte vart och när. Att mörkret tränger sig på så
tidigt om dagarna kan ibland vara helt underbart.
Men ibland drabbas jag av en såndär krypande ensamhet som
gör mig gråtfärdig och längtar bort, bort till någon eller
till en annan plats. Att gå i ide under dessa stunder gör
att man hamnar i ett sinne där allt står helt stilla,
det händer inget, ingen räddar en, meningslösheten tränger
sig. I dessa stunder som ofta inträffar i denna månad som
kallar sig November behöver man någon som gör en lite extra glad.


Kommentarer
Trackback