Mörkret


Om ni skulle viska tyst för er själva vad som skulle göra

er mest glada just nu, vad skulle det vara?

 

Jag viskar tyst för mig själv “pussar och mjuka händer”.

Att längta efter något som kanske finns eller inte finns,

jag vet inte vart och när. Att mörkret tränger sig på så

tidigt om dagarna kan ibland vara helt underbart.

Men ibland drabbas jag av en såndär krypande ensamhet som

gör mig gråtfärdig och längtar bort, bort till någon eller

till en annan plats. Att gå i ide under dessa stunder gör

att man hamnar i ett sinne där allt står helt stilla,

det händer inget, ingen räddar en, meningslösheten tränger

sig. I dessa stunder som ofta inträffar i denna månad som

kallar sig November behöver man någon som gör en lite extra glad.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0