citroneroverallt

En liten text om lurviga men solblekta lår i Egypten land,

en liten historia om sista-minuten äventyr på rymmen från vintern.

Om solskav, rödbrända fötter och flaskvatten.

Om påkostade sommarkänslor, värda varenda krona.

En del av den är dom tyska charterresenärer, som högt ska skråla i ens nyvakna öra om 'Ein Omelett mit käse, tomate unt schinken', när de ropar just det till den stackars sorgset uttråkade kocken. Helt enkelt alltså om hotellfrukost bufféer, med människor som gamar efter äckliga köttbullar gjorda på egyptiskt vis.

Att stå i pannkakskö och om brödbullar som Jonna lyckas trycka in i den gammaldags brödrosten, som fastnar inuti, blir brända och fattar eld tillochmed.

Ett 'Hello Sweden', ännu en godmorgon och frukost yoghurt med physalis och grapefrukt tillsammans i små skålar med svart honung på.

En ost man som skär ost med högst viktig seriös min och om att kisa sig igenom den tredje koppen blask kaffe för att man glömt sina flottiga solbrillor på hotellsängen.

Upprepade försök med att pröva förklara 'inget jävla kött, tack'. Vad var det nu på arabiska igen 'No Lahme?'

Kom igen bara titta inte köpa, rött Hibiscus te och'Hello I love you, svenska vackra flicka'. Egyptisk öl, lager som är ljusare än ljusast. Viilda taxiresor när vi precis som alltid råkar bli homies med ännu en inhemsk taxichaufför. Denna tar oss till en hemlig trädgård där dricker vi svart Lipton te med socker och tackar motvilligt ja till en varsin vattenpipa med äppelsmak.Hostattacker och knaggliga konversationer på bruten engelska.

Hand i hand med den samma inhemska chaufför vid namn Ahmed. Generade över det påtvingade närgågna passerar vi ett minimalt nostalgiskt tivoli med vackra åk attraktioner. Som en nyhet för våra blickar, en hel drös med små egyptiska barn som roar sig. Fast att klockan passerat 22 om kvällen och den gammaldags dumboelefant karusellen ser ut att passerat 'bäst före skrotnings datumet' 25 år tillbaka i tiden.

Aqua fantastic water aerobic, insmorda i fem lager kokos, färskpressad mangojuice från himlen och solstolar utan knöliga blå madrasser med solfaktor 30, det som utgör livet på stranden.

En pool utan uppvärmning, vår isvak i tropiken.

Självklart kommer turistmage syndromet och med det en reskamrat som sover bort hela eftermiddagen och kvällen. Den episoden som en liten berättelse inuti en större om att vara charterresenärer i Afrika. Kanske tänka på en stad på O flera hundra kilometer bort, en stad täckt i snö, trots att du sitter i den åtminstone någotsånär ljumna egyptiska vinternatten.

Text: Elin Ericsson

Bilder: Elin Ericsson & Jonna Hägg

Gissa om jag är avundsjuk på den tjejen som åkte från iskalla Norge till Afrika i början av Januari. För att göra det hela lite mindre smärtsamt samlades ett gäng fina människor hemma i mitt vardagsrum med spellistan gjord just för henne. Vinboxen som var full tog slut, fina men jobbiga samtal om glädje och kärlek till varandra blandades med roliga historier och knäppa händelser. En perfekt Ha-det-bra-fest till Camilla.

Vi hann inte med att ses mycket den här julen, tiden är kanpp. Jag önskar att vi skulle hunnit med långa frukostpromenader, snöbus, kaffe och ostfralla på Hedbergs, utflykt till friggeboden i Vamlingbo och sena nätter då vi filosoferar kring livet. puss

Tiden då jag gick på Biskops Arnö tog jag endel bilder med min analoga kamera. En av fotorullarna har legat och väntat på att framkallats ända till nu. Så spännande det är med foton som finns på en rulle som man inte minns vad det är för bilder på. Precis så var det nu. Tiden på Biskops Arnö var en helt underbar tid. Saknar. Människorna. Atmosfären. Naturen. Livet där.

Helgen. Stunderna. Ögonblicken. Solstrålarna. Second handbutikerna. Kaffet som dracks. Pratstunderna som aldrig tog slut. Skratten som bubblade som sockerdricka i magen. Camilla som är en fin vän. Höstvinden. Vinet som sörplades. Dansstegen som togs. Sömnen. Bussen. Hemvägen.

Veckan som började med en enorm längtan och saknad av Sverige, vänner i Sverige, familjen, svenska priser och vetandet om nära och käras vardag. Vinden vände och ett sprudlande lyckorus spred sig som en storm i min kropp, lyckan av underbar höst, färgglada löv, mod, styrka, pirr-i-magen, fin människa dök upp och idag lämnar jag Oslo för en spontan vistelse i Göteborg. Det är underbart att vara mig och underbart att drömma.

Om det sker, kan de lägga ned den här föreställningen världen..

De kan skicka iväg den, skruva loss stjärnorna, rulla ihop himlen och lägga den på en lastbil. De kan stänga av solskenet som jag älskar så mycket.

Vet ni varför? För jag älskar det så mycket när solen skiner på det. De kan ta allting. Mattorna, pelarna, husen, sanden, vinden, grodorna, de mogna vattenmelonerna, hagel, sju på kvällen, maj, juni, juli. Basilika, bin, havet och squash.

det där med fina händelser är sådant som gör att jag ler åt allt och inget i flera dagar efteråt. när folk omkring märker att det är något speciellt. nätter som aldrig tar slut då sömnen aldrig får plats på dygnets tjugofyra timmar. jag struntar i att sova.      vi spelar skateboard tv-spel. vilken är din favorit barnfilm. han svarar bröderna lejonhjärta. att bygga lego på hans hals. solen gick ned. solen gick upp. det känns som löven färgats till de där vackra färgerna bara över den där natten. morgonen är fin.  kaffet på parkbänken. tystnaden som inte är pinsam.

Det behövs inga ord. BERLIN ÄR KÄRLEK.

Redan på första hostlet i Polen hitta vi en broschyr om ett enligt oss, mysigt hostel i Tjecken, den broschyren hängde med tills dagen vi boka plats och vi hoppade på tåget till Prag. Klockan tickade mot midnatt och där kom vi till en öde tågstation i Prag, en mycket snäll kvinna hjälper oss ned till civilisationen, ger oss kyssar och önskar oss lycka till, träffar på en uteliggare som ägnar all energi till att ge oss biljetter till spårvagnen och pekar och viftar vilket håll vi ska gå, i väntan på nästa spårvagn träffar vi på snäll ungkarl som upptäcker på vår lilla vägbeskrivning vart vi ska bo att detta kan inte vara i Prag. Det där hostlet ligger två timmar med tåg här i från i en mindre stad. Skratta eller gråta tänkte jag, det här är inte klokt. Vi har bokat hostel i helt fel stad och står nu mitt i natten utan boende och vet knappt vart i världen vi befinner oss. Konstig känsla. Blir erbjudna ungkarlens soffa, ringer desperat hostel, åker taxi fem minuter till ett väldans sunkigt place, öl in i strupen och börjar snacka med andra backpackers i baren, det visar sig att alla hostel i hela Prag är fullbokade hela den helgen. Klockan tickar på klockan fyra på natten och tre timmar får mitt stackars huvud ligga på hårdaste kudden i stan för att sen springa till närmaste hotell för att söka rum.

Vi bodde på Hotell i Prag, vilken lyx med eget badrum, vattenkokare, vita lakan, frukostbuffé, guldkranar och hiss.

Förutom en hel massa kaos hade vi det så trevligt i Prag så jag inte orka ha framme kameran hela tiden, så detta är bara ett stycke Prag ni får se, men jag älskar staden, den är vacker, knäpp, snäll, dum och trevlig. Allt på samma gång.

Öl ut plastglas. Svartklubb. Förkyld. Broar. Opera.

Slottpallats. Tjecka folk. Stadsvandring. Felicia sjunger Anna mitt i natten. Grog.

En tågresa bara några timmar bort tog oss från Slovakiens Bratislava till den ståtliga staden Wien I Österrike. Att plötsligt känna att allt är så mycket mer väst, att känna så mycket mer pampighet, att känna så mycket mer dyrt och att känna att denna stad är något som vi inte kommer hinna med på en dag. För att orka dagen hinkas det stor kopp kaffe, hetsigt inlåsande av väskor och en del virrande för att sedan gå runt och njuta av alla underbart vackra byggnader, torg, parker och palats. Inte nog med det gick vi på det stora konst muséumet i Wien som visade oss ur häftiga tavlor. På torget dansade killar som fick oss på fall, regnet kom, vi kilade in på ett konditori, pekade på den mest inbjudande bakelsen i disken och njöt precis så mycket som två tanter gör på konditori. Spårvagnarna var röda, vi såg Mozart på stan och jag vet att jag kommer återvända till Wien igen, det tycker jag du också ska!

Är Bratislava en Bakelse eller en Brakskit?

Slovakiens huvudstad, Bratislava, inte alls så stor faktiskt med cirka 450000 invånare som merparten är ganska otrevliga och tråkiga. Men trots det hade jag och Felicia det riktigt kul, som alltid! Gick stadsvandring med en Bratislava-guide i handen, det tog oss en dryg timma att plöja igenom alla punkter på se-i-bratislava-listan, plus en timme på en turistbuss-tur-genom-staden-plus-slottet-tur. För att överleva denna lilla tripp med pensionärer hävde vi lite öl innan. På kvällarna hängde vi i trädgården och i källarpuben på Hostlet, det va en skum pub, med blodigt badkar som bord och tjejen i baren kunde nog inte prata, inte ens säga hej, konstig tjej. Felicia skrämde även en fransman, va han fransman?

En av nätterna vandrade de två öborna genom staden och möter upp både tyskarna och fransmännen från Hostlet, de letar oxå efter något öppet uteställe, Bratislava var dött! I hopp om att vi hörde någon slags musik spatserar de in på en gränd, men ack så fel de hade, ingen fest.. Finnen slår Guten i baken med Bratislava-guiden och Guten sparkar ilsket till något på marken, det visar sig vara något i hennes smak på marken, Finnen säger “det där är ju ditt som du tappat pucko”. Men icke va det så, där står helt plötsligt Guten med två av samma godsak i handen och ler. Finnen slänger sig på marken och sprattlar av skratt!

Felica får världens största skavsår på hälen och haltar som om hon vore 100 år äldre, Jonna botar smärtan med att ge henne en kyss mitt på gatan!

Jag tycker alla borde uppleva Bratislava!

Tåget tog oss sedan vidare till Ungerns huvudstad Budapest. Det första man kan säga om den staden är pampig, mångsidig och otroligt vacker. Staden delas upp i två delar, den äldre Buda-sidan och den nyare delen Pest-sidan, stadsdelarna ligger på varsin sida av floden Donau. Det är fantastiskt fint att gå över broarna och betrakta utsikten från båda sidorna. Det är något med vatten som gör mig tillfreds och gör mig sådär lycklig så jag bara ler åt alla, så var det när jag vandrade över broarna. Budapest gav oss många museum besök, bland annat Ludvig museumet som är Budapest moderna konstmuseum. Vi sörplade i oss många kaffetårar, skådade gudomligt vackra byggnader med deras vackra fasader, strosade längs floden, vandrade över nästan alla broar, åt mycket ost (friteras, svettig, stekt, rökt OST) skådade slottet, mötte trevligt folk, fikade på lyxiga caféen, hävde öl, viftade med tårna, njöt av solen, bodde på Loft Hostel som för övrigt är ett av de bästa hostel vi bodde på, dansade oss svettiga och berusade på nattklubben på taket, flirtade med bartender, åt langos, hånglade med ungrare, skrattade så mycket så jag inte kunde stå upp, köpte äpple av hjälpredan kl.7.00 efter en vild utekväll, åkte spårvagn åt fel håll, besökte endel kyrkor, badade i det äldsta mineralbadet (Gelert) och i det största badet med femton bassänger där även gubbarna spelar schack i baden, åt vår dyraste middag på lyx restaurang med romersk musik som underhållning och två riktigt roliga servitörer, besökte Europas största synagoga, betraktade det enorma Parlamentet, kollade in Hjältarnas torg, hängde på trädgårdscafé, gick i saluhall, smaskade ungersk rullbulle, åkte gamla spårvagnar, träffade galna spanjorer, åt kefir och mådde allmänt bra.

Budapest är helt fantastiskt!

Den tjugonionde april begav jag och min kära kompis Felica (golfarn, svampen, pojken) Grandell till Polen. Vi tog oss över Östersjön med den den inte så inbjudande Polenfärjan som för övrigt är en gammal Gotlandsfärja, ingenting är nyrenoverat och en genomträngande sunkighet skrek det om båten. Det var endast fulla lastbils chaufförer, någon enstaka ensamstående mamma med sina barn och så jag och Felicia som befann oss på färjan nitton timmar från Nynäshamn till Gdansk i Polen.

Gdansk är jag förvånansvärt vacker stad, mycket vackra torg, mysiga gränder, historiska byggnader, roliga skyltar, söta bakelser, fin tågstation och många vackra kyrkor.

Vi strosade runt i några timmar i den centrala delen av Gdansk, drack första kaffen på resan, sög i oss Polenluften, utforskade fina gator och bara var alldeles lyckliga att det var första dagen på tågluffen.

Nattåg från Gdansk till Krakow tog cirka tio timmar, det var en mysig resa med egen tågkupé och vacker landsbygds utsikt.

Krakow är en stad att rekommendera om du ska till Polen. Det finns massor att se.

Vi var kulturella som aldrig förr, gick på minst två museum om dagen, flera kyrkor betraktades, slottet besöktes, café hängde, hävde öl, favoritpubar skaffades, vodka, god polsk mat åts (kålsallader, piroger, surkål, borsjtj, potatisplättar) konstiga Hostelupplevelser, vattenpipa mys, ösregn, solsken och mycket mycket skratt!