Ön

Jag flydde Oslo mot Svensk mark, tog mig så långt bort så min fötter sattes på Gotland, min kära hem ö. Ett fåtal personer kände till den spontana Gotlandvistelsen. Stor kram och en tår föll då mamma kramade mig hårt hårt. Bilen, jag körde bilen som om jag inte gjort något annat sen i somras. Hemse. Såg ut precis som vanligt, samma känsla föll över mig, hur otroligt dött och grått det är i detta samhälle under hösten. Det var något vackert över det den här gången. Att få syn på de gamla vanliga Hemseborna och hälsa glatt som om jag inte alls varit borta. Inte kunna gå till affären utan att man minst träffar på fem stycken man ska byta några ord med. Hemmaplan. Pappa, min pappa fyllde år. Jag kom hem, ställde mig i köket, han blev så överraskad så han var tvungen att blinka flera gånger om för att förstå att det faktiskt var jag som stod där, jag som va i Oslo dagen innan och hur kunde då jag vara hemma på hagagatan nu? Pappakram! Gotlandsluften. Luften gjorde mig trött, det va som om jag bara släppte alla krav och måsten för några dagar. Utflykter mot hav. Fikastunder. Syster. Systerbarn. En urkul kväll i Visby då jag träffade på förvånansvärt många vänner som jag inte alls trodde befann sig just på samma plats den helgen, öl efter öl, fina möten och en sen natt. En grym helg och en vacker ö.


Kommentarer
Postat av: Emelie

Eller hur, visst blir man sådär "jag skiter i allt annat just nu, nu är jag bara på Gotland och allt är fantastiskt"?! Inga krav, bara lugn och ro. Hemma.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0