citroneroverallt

Jag flydde Oslo mot Svensk mark, tog mig så långt bort så min fötter sattes på Gotland, min kära hem ö. Ett fåtal personer kände till den spontana Gotlandvistelsen. Stor kram och en tår föll då mamma kramade mig hårt hårt. Bilen, jag körde bilen som om jag inte gjort något annat sen i somras. Hemse. Såg ut precis som vanligt, samma känsla föll över mig, hur otroligt dött och grått det är i detta samhälle under hösten. Det var något vackert över det den här gången. Att få syn på de gamla vanliga Hemseborna och hälsa glatt som om jag inte alls varit borta. Inte kunna gå till affären utan att man minst träffar på fem stycken man ska byta några ord med. Hemmaplan. Pappa, min pappa fyllde år. Jag kom hem, ställde mig i köket, han blev så överraskad så han var tvungen att blinka flera gånger om för att förstå att det faktiskt var jag som stod där, jag som va i Oslo dagen innan och hur kunde då jag vara hemma på hagagatan nu? Pappakram! Gotlandsluften. Luften gjorde mig trött, det va som om jag bara släppte alla krav och måsten för några dagar. Utflykter mot hav. Fikastunder. Syster. Systerbarn. En urkul kväll i Visby då jag träffade på förvånansvärt många vänner som jag inte alls trodde befann sig just på samma plats den helgen, öl efter öl, fina möten och en sen natt. En grym helg och en vacker ö.

Oktober, det va en månad som flög iväg, jag hann inte riktigt njuta av alla vackra färger, det vackra eftermiddags ljuset, den klara luften och jag hann inte heller reflektera över att man inte var tvungen att ha fem lager tröjor under jackan. Hösten och höstens vackra färger sprang ifrån mig, jag sprang i från den. Underbara Felicia kom på besök en helg, att skeda med den damen är något speciellt, att dricka vin i stora vackra vinglas och ha en av de bästa lördagsnätterna på väldigt länge, natten som aldrig tog slut, fester som fortsatt fram på morgonkvisten och fötter som aldrig ville stå still. Musik som va grym och människor som va underbara. Så var det även en sorglig grej med de sista dagarna i oktober, jag var tvungen att krama hejdå till bästaste Alice, vi lixom bara va tvungna att träffa varandra varje dag sista veckan hon befann sig i Oslo, jag kunde inte koncentrera mig på mycket annat än att Alice snart skulle åka iväg.. hon bosätter sig i Bergen för några månader, det tycker jag är himlans trist.. men hon kommer snart tillbaka.