På min högra hand finns ett finger som heter pekfinger, detta finger brände jag mig på så att det svider så jag skriker
Oslo är en vacker stad. Jag bor där nu. På andra våningen i ett rosa stenhus med stora fönster och högt i tak.
Har nog ett av 50-talets stiligaste köksbord med tillhörande stolar. Har en doft av vanilj i näsan. På diskbänken
står flaskan med grönt innehåll och med en etikett där det står "oppvask". På mitt golv ligger tidningsurklipp.
Mina öron lyssnar till Kings Of Convenience. Jag tittar ut genom fönstret där en man hälsar glatt på en annan man.
Det regnar. Mina fötter är kalla. I kylskåpet finns det norsk brunost. Under vår lägenhet bor en barnfamilj. På mitt jobb säljer vi boller med eller utan russiner. Numer säger jag solsickebröd till solrosbröd. I min väska ligger det viktiga papper. Under min kudde vilar en hemlig bok. Den jag tänker på nu är inte här. Jag är ensam. Jag tror ensamhet fastnar i huden och faktiskt överallt. Men ensamheten kommer och går.
Att en röst genom en telefon kan göra så att ens känslor brister..
Att inte kunna få fram ett endaste ord..
Att känna salta tårar rinna ned för mina kinder..
Att första hur pass mycket jag älskar dem..
Hur mycket de betyder för mig..
Kommentarer
Postat av: Camilla
Jag gillar din blogg jätte mycket. Så himla mysig. Ska bli så kul när jag kommer till dig! Kärlek
Trackback
