När dimman slog till
Dimman den blöta dimman, det regnade så mycket så att alla bar paraply i handen, endel hade sylvester och regnrock. Det var då jag tog mig ut i skogen och promenerade så att mina kinder blev rödmosiga. Jag och skogen. Att stänga in sig i sin lilla bubbla för att känna att jag bara är med mig själv gör jag ibland när det känns som det blivit lite för mycket för mig. Det är skönt att ha sådana dagar ibland. Att fundera över fina saker och drömma sig bort bland vackra tankar. Jag har många sådana i mitt huvud just nu. Att fantisera om regnbågen och daggmaskarna.
urtjusiga dromska bilder.
idag saknar jag sverige, dig och skogen extra mycket. kanner mig ganska gratmild och skulle garna vilja kunna ta mig ut till skogen och ga mig rodmosig tills benen var trotta och lungorna var fyllda med kall ren luft. men istallet ramlar jag omkring i trangsel med engelska business ladies och ringer hemskt artiga kund samtal, stirrar dumt pa excel bladet framfor mig och undrar om jag inte faktiskt nu ar pa fel plats?
alskar dig jonniponni. <3
Fina bilder! Dimma är så mystiskt o vackert!
